Hej alla dar hemma.
Jag ska forsoka ateruppliva min blogg, radda vad som raddas kan. Har haft svart att skriva nat pa ett tag for det hander for mycket har for att kunna fa plats med alla ord.
Jag har nu slutat jobba och min resa genom Kina har nu borjat. Jag kommer nog inte sakna att ha lektioner men jag vet att jag kommer sakna manga av mina elever. Innan jag lamnade skolan sa gav jag dem min email adress. Jag sa att de borde lara sig Engelska sa att de senare kan skriva till mig. Jag har redan fatt nagra mail t ex har om dan fick jag detta fina mailet.
"Dear agnes,
Do you still remember me?I am a seventh grader, Class nine of Lucy.Why did not see you recently?Do you back to Sweden it?
This semester is over. Am glad that you can do to our Foreign Language teacher. And teach us to learn English, the accumulation of vocabulary and understanding of foreign customs and culture.
In your classes, we were able to feel your warm. I hope that you can work smoothly.Look forward to your e-mail."
Jag vet inte hur hon lyckades skriva detta mail (hon hade nog lite hjalp av en elektronisk oversattare). Men mail som detta ar anledningen till varfor jag kommer sakna mina elever.
Jag och Helen bestamde oss for ett tag sen att vi ville lamna skolan pa vara cyklar, vi kande att vi ville fa ut det mesta av de cyklar vi hade inforskaffat. Vi visste inte om denna resa skulle vara mojlig. Att cykla i Kina nar det ar rusnings trafik ar inte alltid det lattaste, det galler att ha mycket sjalvfotroende och att inte tveka (visa inte att du ar radd for da ar du forlorad). Vara cyklar var inte heller av basta kvalitet, pa tok for laga for vara vasterlandska ben och utan nagra vaxlar. Trots detta begav vi oss ivag med vara stora ryggsackar pa ryggen.
Forsta dagen tog vi det lugnt och cyklade cirka tre timmar innan vi bestamde oss for att hitta nanstans att sova for natten. Har motte vi vart forsta hinder, hur hittar man ett hotell i Kina nar man inte ens lart sig det ordet for hotell? Vi tog upp vara hittills mycket anvanda lexikon och slog upp ordet hotell vilket visade sig vara "bin guan", (bin med forsta tonen och guan med tredje). Vi fragade en cykeltaxikvinna "Bin guan na li lai?" (hotell vart ligger). Hon forstod och svarade, rakt fram pa hoger sida. Vi foljde hennes rad och mycket riktigt dar fanns ett hotell, detta var alldeles for enkelt for att vara sant.
Det visade sig snart att fardas gennom Kina pa cykel ar inga problem, det finns alltid ett hotell i narheten (aven uppe i bergen). Nar vi kom till en stor flod hittade vi alltid en bat att aka over med och tog vagen slut fanns det alltid nan i narheten som kunde leda oss tillbaks pa ratt spar igen (i Kina ar man aldrig ensam, ibland tror man att man ar ensam i odemarken men plotsligt dyker det upp en manniska fran ingenstans).
Att fardas via cykel var ocksa ett fantastiskt sett att se landet pa, och vi kom till sa manga stallen som vi aldrig skulle kommit till annars. Vi motte ocksa manga hjalpsamma manniskor, kineser ar otroligt gastvanliga och ibland alldeles for snalla. De flesta var ocksa valdigt glada att mota oss eftersom de aldrig tidigare mott nagon utlanning. I en liten by hade vi till och med en grupp med barn som sprang efter oss skrikandes "wai guo ren" (utlanning) i kor. Speciellt ett av barnen var overlycklig och skrek om och om igen "wai, wai, WAI, WAI GUO REN".
Efter en veckas cyklande var vi tyvarr tvugna att lamna cyklarna bakom oss for att vi skulle hinna ta oss ner till Xiamen (kuststad i sodra Kina) innan vi maste ta oss tillbaks till Yueqing den 22 januari (da vi ar bjudna pa en av mina kollegors brollop). Sa nu ar vi alltsa i Xiamen dar det ar ratt varmt och soligt, och det anda problem jag har nu ar att forsoka hitta en passande brollopspresent (och nagot lampligt att ha pa mig). Det enda jag vet ar att man inte far ge klockor som present i Kina (vilket har nagot vidskepligt med doden att gora), denna kunskapen gor sokandet efter en present inte mycket lattare. Men som mycket annat har i Kina sa finns det nog en losning i sista minuten.
söndag 18 januari 2009
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)