Visste ni att Mao var endast till sjuttio procent ratt och till trettio procent fel. Enligt en mycket vetenskaplig uttrakning har i Kina har man kommit fram till dessa siffror (ville bara formedla dessa intressanta "fakta").
Sa har jag sagt adjo till mamma pa Kunmings flygplats.
Pa tva veckor han vi med att besoka atta olika stader, Guangzhou - Guilin - Yangshuo - Liuzhou - Kunming - Lijiang - Dali (om ni inte kanner till Kinas geografi sa ligger dessa stader utspridda i sydvastra Kina). Av alla dessa stader var nog Lijiang min favorit, det ar en av de fa stader i Kina dar man lyckats bevara de gamla traditionela byggnader och dar de renoveringar som gjorts haller samma stil som orginalbyggnaderna. Lijiang ligger uppe i bergen pa cirka 2000 meters hojd over havet, bussresan dit var en upplevelse i sig. Staden paminde pa nagot satt om Venedig (fast en mindre illaluktande kinesisk variant) med smala grander och kanaler.
Jag hade tankt att ta det lite lugnare nu nar mamma var har men det vissade sig vara svart, som tur var orkade hon hanga med i mitt tempo. Och i slutandan var det inte mamma som blev trott utan det var jag som inte orkade mer. De tva sista dagarna innan hon akte blev jag magsjuk (jag tror det beror pa nat jag at och utmattning). Min mage har gett upp och kapitulerat, den visar inga tecken pa att vilja ta emot nagon foda (vill inte ga in pa nagra narmre detaljer). Jag ser detta som det slutgiltiga tecknet pa att jag behover ta det lite lugnare, jag behover semester fran min semester. Har darfor bestamt mig for att ta mig till Kinas svar pa Hawaii, on Hainan for att fa lite sol och bad. Men forst vantar en 18 timmars tagresa till Nanning dar jag sen byter till buss mot Beihai dar jag nog stannar nan dag innan jag tar en nattbat till Hainan.
Hainan bestar av langa strander (som tillskillnad fran de flesta kinesiska strander ar badningsbara) och av kinesiska och ryska turister. Jag traffade tva slovener som nyss vart dar och de berattade att man kan kopa fardigskalad annanas for 2kr och att det finns ode strander pa ostkusten. Det ar precis vad jag behover, en ode strand och en annanas i var hand.
I vantan pa att mitt tag ska avga har jag vandrat omkring Kunmings gator och jag konstaterar att detta ar ingen vacker stad. Jag gick forbi en affar dar de spelade Abba pa hogsta volym, utanfor affaren stod en tjej och klappade uttrakat i handerna for att locka in kunder. Detta ar ett vanligt fenomen i Kina, de tror att de kan fa in fler kunder om nan star utanfor och klappar i handerna och skriker ut priser, jag flyr dessa affarer. Jag undrar vad en klapperska tjanar i timman och vilken sorts jobbtitel de har. Jag undrar ocksa om det tyvarr kan vara sa att Abba ar Sveriges storsta musikaliska avtryck pa omvarlden. Vi far nog forlika oss med att det vi ar kanda for ar Abba och Swiss watches.
fredag 20 februari 2009
måndag 2 februari 2009
Namnbyte?
Agnes, vilket vardelost namn att resa med.
Gn, tva konsonanter efter varandra som gor det omojligt for kineserna att uttala mit namn.
De kallar mig for Aganes, Aglace, Agidas, Eggless (min favorit konstigt nog), Alice, Alex.
Jag ringer och bokar hotellrum men det omojligt att fa dem att stava ratt. Nar jag skulle checka in pa hotellet jag bor pa nu bad jag dem ga igenom alla mojliga olika stavningskombinationer for att hitta min bokning. Vi provade, abnes, adnes, ajnes for at slutligen hitta bokningen under namnet atnef.
Sista spiken i kistan som fick stenen att rulla over stupet var nar jag traffade en amerikan idag som ocksa ville ge sig pa att stava mitt namn. Han skrev Angus.
Borde jag gora alla en tjanst och byta namn?
Det bor trots allt 1,3 miljader manniskor har i Kina och det ar en ganska stor mangd som aldrig kommer kunna uttala mitt namn. Om aven amerikanerna har svarigheter med namnet blir det annu fler manniskor och om jag minns ratt var det en del manniskor i England som trodde jag hette Angus for att inte tala om Indien och alla andra lander jag rest till.
Kanske ar losningen att helt enkelt sluta resa. Eller om jag nu envist maste resa kanske jag alltid borde bara pa en namnskylt dar det star skrivet med stora blinkande bokstaver, AGNES.
I vantan pa mitt visa (som kommer ta en vecka) sa har jag alldeles for mycket tid att tanka ovasentligheter.
Gn, tva konsonanter efter varandra som gor det omojligt for kineserna att uttala mit namn.
De kallar mig for Aganes, Aglace, Agidas, Eggless (min favorit konstigt nog), Alice, Alex.
Jag ringer och bokar hotellrum men det omojligt att fa dem att stava ratt. Nar jag skulle checka in pa hotellet jag bor pa nu bad jag dem ga igenom alla mojliga olika stavningskombinationer for att hitta min bokning. Vi provade, abnes, adnes, ajnes for at slutligen hitta bokningen under namnet atnef.
Sista spiken i kistan som fick stenen att rulla over stupet var nar jag traffade en amerikan idag som ocksa ville ge sig pa att stava mitt namn. Han skrev Angus.
Borde jag gora alla en tjanst och byta namn?
Det bor trots allt 1,3 miljader manniskor har i Kina och det ar en ganska stor mangd som aldrig kommer kunna uttala mitt namn. Om aven amerikanerna har svarigheter med namnet blir det annu fler manniskor och om jag minns ratt var det en del manniskor i England som trodde jag hette Angus for att inte tala om Indien och alla andra lander jag rest till.
Kanske ar losningen att helt enkelt sluta resa. Eller om jag nu envist maste resa kanske jag alltid borde bara pa en namnskylt dar det star skrivet med stora blinkande bokstaver, AGNES.
I vantan pa mitt visa (som kommer ta en vecka) sa har jag alldeles for mycket tid att tanka ovasentligheter.
söndag 1 februari 2009
Brollop
Forberedde mig ordentligt infor brollopet men det hela var over pa tva och en halv timme.
Forst kom gasterna och vi satt alla och vantade pa brudparet (medans vi vantade fick vi nudlar att ata).
En timma senare kommer brudparet och alla hurrar, fyrverkerier flyger overallt, modrarna haller for barnens oron, mer fyrverkerier, brudparet flyr, gasterna flyr.
Vi vantar pa avstand tills fyrverkerierna ar over och sedan kommer brudparet in pa garden (brollopet var hemma hos brudgummen). Alla springer fram till brudparet for att ge dem sin gava (i Kina ger man pengar som brollopsgava).
Efter detta ar det dags for middag, krabba, fisk, hummer, sweet dumpling, vin, mycket vin. Alla skalar "gan bei" (betyder tomt glas) det galler att dricka sa mycket som mojligt (jag hade tur och satt vid ett bord med mina vanner som tar det lite lugnare med alkoholen).
Efter en timma ar en del av mannens ansikten ordentligt roda, det ar dags at ga, alla kanner det pa sig sa de reser sig samtidigt och borjar saga hejda. Brudparet gar runt for en sista gan bei och de ger tillbaks pengar (om de tycker att deras vanner har gett for mycket pengar ger det tillbaks).
Alla lamnade samtidigt, nagra hade formodligen ett till brollop att ga pa. Eftersom det ar Spring festival har i Kina och alla har semester passar manga pa att gifta sig. Min van Le yi berattade att han pa fyra dagar hunnit med sex brollop vilket kostade hopnom ca 5000kr (det ar en larares manadslon har i Kina).
Nu ar jag i Guangzhou, har sagt hejda till Helen och reser for tillfallet sjalv. Jag bor pa ett vandrarhem, har har jag mott manga andra engelskalarare och det har vart mycket intressant att hora om deras tid i Kina, till viss del liknar deras upplevelser mina.
Imorgon ska jag forsoka forlanga mitt visa och sen reser jag vasterut tillsammans med mamma som kommer hit nasta sondag. Det ska bli trevligt att kunna prata svenska igen, jag har saknat det.
Forst kom gasterna och vi satt alla och vantade pa brudparet (medans vi vantade fick vi nudlar att ata).
En timma senare kommer brudparet och alla hurrar, fyrverkerier flyger overallt, modrarna haller for barnens oron, mer fyrverkerier, brudparet flyr, gasterna flyr.
Vi vantar pa avstand tills fyrverkerierna ar over och sedan kommer brudparet in pa garden (brollopet var hemma hos brudgummen). Alla springer fram till brudparet for att ge dem sin gava (i Kina ger man pengar som brollopsgava).
Efter detta ar det dags for middag, krabba, fisk, hummer, sweet dumpling, vin, mycket vin. Alla skalar "gan bei" (betyder tomt glas) det galler att dricka sa mycket som mojligt (jag hade tur och satt vid ett bord med mina vanner som tar det lite lugnare med alkoholen).
Efter en timma ar en del av mannens ansikten ordentligt roda, det ar dags at ga, alla kanner det pa sig sa de reser sig samtidigt och borjar saga hejda. Brudparet gar runt for en sista gan bei och de ger tillbaks pengar (om de tycker att deras vanner har gett for mycket pengar ger det tillbaks).
Alla lamnade samtidigt, nagra hade formodligen ett till brollop att ga pa. Eftersom det ar Spring festival har i Kina och alla har semester passar manga pa att gifta sig. Min van Le yi berattade att han pa fyra dagar hunnit med sex brollop vilket kostade hopnom ca 5000kr (det ar en larares manadslon har i Kina).
Nu ar jag i Guangzhou, har sagt hejda till Helen och reser for tillfallet sjalv. Jag bor pa ett vandrarhem, har har jag mott manga andra engelskalarare och det har vart mycket intressant att hora om deras tid i Kina, till viss del liknar deras upplevelser mina.
Imorgon ska jag forsoka forlanga mitt visa och sen reser jag vasterut tillsammans med mamma som kommer hit nasta sondag. Det ska bli trevligt att kunna prata svenska igen, jag har saknat det.
söndag 18 januari 2009
Jag ska ge bloggandet ett nytt forsok
Hej alla dar hemma.
Jag ska forsoka ateruppliva min blogg, radda vad som raddas kan. Har haft svart att skriva nat pa ett tag for det hander for mycket har for att kunna fa plats med alla ord.
Jag har nu slutat jobba och min resa genom Kina har nu borjat. Jag kommer nog inte sakna att ha lektioner men jag vet att jag kommer sakna manga av mina elever. Innan jag lamnade skolan sa gav jag dem min email adress. Jag sa att de borde lara sig Engelska sa att de senare kan skriva till mig. Jag har redan fatt nagra mail t ex har om dan fick jag detta fina mailet.
"Dear agnes,
Do you still remember me?I am a seventh grader, Class nine of Lucy.Why did not see you recently?Do you back to Sweden it?
This semester is over. Am glad that you can do to our Foreign Language teacher. And teach us to learn English, the accumulation of vocabulary and understanding of foreign customs and culture.
In your classes, we were able to feel your warm. I hope that you can work smoothly.Look forward to your e-mail."
Jag vet inte hur hon lyckades skriva detta mail (hon hade nog lite hjalp av en elektronisk oversattare). Men mail som detta ar anledningen till varfor jag kommer sakna mina elever.
Jag och Helen bestamde oss for ett tag sen att vi ville lamna skolan pa vara cyklar, vi kande att vi ville fa ut det mesta av de cyklar vi hade inforskaffat. Vi visste inte om denna resa skulle vara mojlig. Att cykla i Kina nar det ar rusnings trafik ar inte alltid det lattaste, det galler att ha mycket sjalvfotroende och att inte tveka (visa inte att du ar radd for da ar du forlorad). Vara cyklar var inte heller av basta kvalitet, pa tok for laga for vara vasterlandska ben och utan nagra vaxlar. Trots detta begav vi oss ivag med vara stora ryggsackar pa ryggen.
Forsta dagen tog vi det lugnt och cyklade cirka tre timmar innan vi bestamde oss for att hitta nanstans att sova for natten. Har motte vi vart forsta hinder, hur hittar man ett hotell i Kina nar man inte ens lart sig det ordet for hotell? Vi tog upp vara hittills mycket anvanda lexikon och slog upp ordet hotell vilket visade sig vara "bin guan", (bin med forsta tonen och guan med tredje). Vi fragade en cykeltaxikvinna "Bin guan na li lai?" (hotell vart ligger). Hon forstod och svarade, rakt fram pa hoger sida. Vi foljde hennes rad och mycket riktigt dar fanns ett hotell, detta var alldeles for enkelt for att vara sant.
Det visade sig snart att fardas gennom Kina pa cykel ar inga problem, det finns alltid ett hotell i narheten (aven uppe i bergen). Nar vi kom till en stor flod hittade vi alltid en bat att aka over med och tog vagen slut fanns det alltid nan i narheten som kunde leda oss tillbaks pa ratt spar igen (i Kina ar man aldrig ensam, ibland tror man att man ar ensam i odemarken men plotsligt dyker det upp en manniska fran ingenstans).
Att fardas via cykel var ocksa ett fantastiskt sett att se landet pa, och vi kom till sa manga stallen som vi aldrig skulle kommit till annars. Vi motte ocksa manga hjalpsamma manniskor, kineser ar otroligt gastvanliga och ibland alldeles for snalla. De flesta var ocksa valdigt glada att mota oss eftersom de aldrig tidigare mott nagon utlanning. I en liten by hade vi till och med en grupp med barn som sprang efter oss skrikandes "wai guo ren" (utlanning) i kor. Speciellt ett av barnen var overlycklig och skrek om och om igen "wai, wai, WAI, WAI GUO REN".
Efter en veckas cyklande var vi tyvarr tvugna att lamna cyklarna bakom oss for att vi skulle hinna ta oss ner till Xiamen (kuststad i sodra Kina) innan vi maste ta oss tillbaks till Yueqing den 22 januari (da vi ar bjudna pa en av mina kollegors brollop). Sa nu ar vi alltsa i Xiamen dar det ar ratt varmt och soligt, och det anda problem jag har nu ar att forsoka hitta en passande brollopspresent (och nagot lampligt att ha pa mig). Det enda jag vet ar att man inte far ge klockor som present i Kina (vilket har nagot vidskepligt med doden att gora), denna kunskapen gor sokandet efter en present inte mycket lattare. Men som mycket annat har i Kina sa finns det nog en losning i sista minuten.
Jag ska forsoka ateruppliva min blogg, radda vad som raddas kan. Har haft svart att skriva nat pa ett tag for det hander for mycket har for att kunna fa plats med alla ord.
Jag har nu slutat jobba och min resa genom Kina har nu borjat. Jag kommer nog inte sakna att ha lektioner men jag vet att jag kommer sakna manga av mina elever. Innan jag lamnade skolan sa gav jag dem min email adress. Jag sa att de borde lara sig Engelska sa att de senare kan skriva till mig. Jag har redan fatt nagra mail t ex har om dan fick jag detta fina mailet.
"Dear agnes,
Do you still remember me?I am a seventh grader, Class nine of Lucy.Why did not see you recently?Do you back to Sweden it?
This semester is over. Am glad that you can do to our Foreign Language teacher. And teach us to learn English, the accumulation of vocabulary and understanding of foreign customs and culture.
In your classes, we were able to feel your warm. I hope that you can work smoothly.Look forward to your e-mail."
Jag vet inte hur hon lyckades skriva detta mail (hon hade nog lite hjalp av en elektronisk oversattare). Men mail som detta ar anledningen till varfor jag kommer sakna mina elever.
Jag och Helen bestamde oss for ett tag sen att vi ville lamna skolan pa vara cyklar, vi kande att vi ville fa ut det mesta av de cyklar vi hade inforskaffat. Vi visste inte om denna resa skulle vara mojlig. Att cykla i Kina nar det ar rusnings trafik ar inte alltid det lattaste, det galler att ha mycket sjalvfotroende och att inte tveka (visa inte att du ar radd for da ar du forlorad). Vara cyklar var inte heller av basta kvalitet, pa tok for laga for vara vasterlandska ben och utan nagra vaxlar. Trots detta begav vi oss ivag med vara stora ryggsackar pa ryggen.
Forsta dagen tog vi det lugnt och cyklade cirka tre timmar innan vi bestamde oss for att hitta nanstans att sova for natten. Har motte vi vart forsta hinder, hur hittar man ett hotell i Kina nar man inte ens lart sig det ordet for hotell? Vi tog upp vara hittills mycket anvanda lexikon och slog upp ordet hotell vilket visade sig vara "bin guan", (bin med forsta tonen och guan med tredje). Vi fragade en cykeltaxikvinna "Bin guan na li lai?" (hotell vart ligger). Hon forstod och svarade, rakt fram pa hoger sida. Vi foljde hennes rad och mycket riktigt dar fanns ett hotell, detta var alldeles for enkelt for att vara sant.
Det visade sig snart att fardas gennom Kina pa cykel ar inga problem, det finns alltid ett hotell i narheten (aven uppe i bergen). Nar vi kom till en stor flod hittade vi alltid en bat att aka over med och tog vagen slut fanns det alltid nan i narheten som kunde leda oss tillbaks pa ratt spar igen (i Kina ar man aldrig ensam, ibland tror man att man ar ensam i odemarken men plotsligt dyker det upp en manniska fran ingenstans).
Att fardas via cykel var ocksa ett fantastiskt sett att se landet pa, och vi kom till sa manga stallen som vi aldrig skulle kommit till annars. Vi motte ocksa manga hjalpsamma manniskor, kineser ar otroligt gastvanliga och ibland alldeles for snalla. De flesta var ocksa valdigt glada att mota oss eftersom de aldrig tidigare mott nagon utlanning. I en liten by hade vi till och med en grupp med barn som sprang efter oss skrikandes "wai guo ren" (utlanning) i kor. Speciellt ett av barnen var overlycklig och skrek om och om igen "wai, wai, WAI, WAI GUO REN".
Efter en veckas cyklande var vi tyvarr tvugna att lamna cyklarna bakom oss for att vi skulle hinna ta oss ner till Xiamen (kuststad i sodra Kina) innan vi maste ta oss tillbaks till Yueqing den 22 januari (da vi ar bjudna pa en av mina kollegors brollop). Sa nu ar vi alltsa i Xiamen dar det ar ratt varmt och soligt, och det anda problem jag har nu ar att forsoka hitta en passande brollopspresent (och nagot lampligt att ha pa mig). Det enda jag vet ar att man inte far ge klockor som present i Kina (vilket har nagot vidskepligt med doden att gora), denna kunskapen gor sokandet efter en present inte mycket lattare. Men som mycket annat har i Kina sa finns det nog en losning i sista minuten.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)