Beijing

Jag har varit en dålig bloggare på sistone har inte uppdaterat min blogg på ett tag. Här händer så mycket hela tiden och det är svårt att skriva om allt. Under de senaste veckorna har jag hunnit besöka Hangzhou, Shanghai och Beijing (har jobbat lite där emellan också). Vi har haft semester under den senaste veckan som gått, People's Republic of China firade 59 år i onsdags och kineserna har därför haft några dagars semester (inte alla, många här har aldrig semester). Jag och Helen beslöt oss för att passa på att åka till Beijing under denna vecka, vilket även stora delar av kinas befolkning gjorde.

Har aldrig upplevt så mycket folk på ett och samma ställe, de tre första dagarna var det lite mindre folktätt men mot slutet av veckan kryllade staden av folk. Trots detta lyckades vi ta oss runt med tunnelbanan, att åka taxi var ingen ide p g a trafikstockningar. Vi föjde bara med folkmassorna och hoppades de var på väg till samma ställe som oss. Vid rusningstrafiken fick tågkontrollanterna trycka in oss för att vi skulle få plats på tåget. Vid en station skulle nästan hälften av alla människorna av, jag och Helen stod lägligt placerade framför dörren och det fanns ingen plats för oss att ta vägen. Jag kände hur de tog sats för att kämpa sig av tåget, det enda jag kunde göra var att hålla ett stadigt tag om Helen och hoppas att vi skulle överleva. Den första vågen kom och vi flög av tåget, sen kom en andra våg bakifrån med alla som ville komma på tåget och vi fick återigen slåss om att komma på tåget. Under hela denna tiden hade jag ögonkontakt med en kinesisk man som satt säkert, lite längre bort. Jag måste ha sett galen ut, kämpandes för mitt liv, när jag kom på tåget igen såg jag att mannen flinade lite lätt. Jag bara skrattade och tänkte att detta går de igenom varje dag.

Vi besökte den fantastiska muren, det tog ca tre timmar med buss dit, vi fick inga sittplatser. Det var fint väder och vi klättrade upp för muren, det var brant. När vi kom upp till den högsta punkten stannade vi och åt en liten picknick. Det är en lång mur det är otroligt att tänka sig att de släpat all den stenen uppför bergen. Många bilder blev tagna av oss, men vi är rätt vana nu och den kinesiska posen sitter i ryggmärgen, V-tecknet och ett stort leende (alla kineser vet hur man posar för en bild, jag tror det är något medfött). Sen skulle vi ta oss in till Beijing igen och upptäckte att kön till vår buss var nästan lika lång som muren (liten överdrift, men det var en lång kö). Det var även den första gången jag sett en fungerande kö här i kina, de hade vakter som höll ordningen. Alla stod där lugnt väntades, jag såg inte en enda sur min och efter ca två timmar var vi framme vid bussen. Den här gången fick vi sittplatser.

Vi försökte se så mycket som möjligt, muren, den förbjudna staden, sommarpalatset alla templen, men vi insåg att allt inte var möjligt, det är en stor stad. Jag kan sammanfatta resan som en enda lång promenad, vi gick och gick hela dagar. Trots detta köpte vi aldrig en karta, på nåt sett hittade vi för det mesta dit vi skulle. Vi gick vilse några gånger men då fick vi hjälp av nån snäll förbipasserande många gånger kunde de även engelska (mest i de centrala delarna).

Det märktes att de föberätt mycket för de olympiska spelen, tunnelbanan var fräsh, mycket var skyltat på engelska och hutongerna (Hutong är en sorts traditionellt kinesiska bostadsområde typiskt för beijing) var upprustade. Det syntes att de har spenderat mycket pengar på att rusta upp Beijing men när vi vandrade runt hittade vi också de mer fattiga delarna med slitna gamla hus.

Vi hade en trevlig resa till Beijing, det var intensivt och många nya intryck. Det var därför också skönt att komma tillbaka till Yueqing igen, lite mindre folktätt.