My name is Martin Luther King.

Rattelse, staden jag bor i heter Yueqing.
Har varit har i nastan tva veckor nu och vi trivs bra, de andra som jag bor har med ar Zoe och Claire fran england och Helen fran Schweiz. Jag har jobbat som larare i ungefar en vecka nu, det har vart bade roligt och ibland frustrerande. Jag har sexton lektioner varje vecka, sex av dem ar for elever i arskurs tva. De ar valdigt sota men har lite for mycket energi for deras eget basta (eller for mitt). Deras engelska kunskaper ar basic, de kan fargerna, djuren och allt man kan rabbla upp utan tanke, men de forstar inte alltid mina instruktioner. Hittills har jag mest lekt lekar och malat med de sma eleverna.
Resten av mina lektioner har jag for arskurs sju. De har varldens basta uppforande, om de vasnas racker det mesta med att jag ger dem en irriterad blick och sa tystnar de. Deras engelska varierar fran person till person, en del har studerat engelska innan och vissa har precis borjat. Jag har nagra klasser som bara kan saga my name is, men sa har jag andra klasser som jag kan tala till i hela meningar. Dessa manaderna kommer vara utmanande.

Mina fortsa lektioner har jag anvant enbart hunnit med att introducera mig. Jag later mina elever gissa hur gammal jag ar och var jag kommer ifran. Ingen har lyckats gissa ratt land, jag tror inte sarskilt manga av dem har hort talas om Sverige. Nar de har gissat ett tag ger jag dem en ledtrad, jag sager att mitt lands flagga ar gul och bla. Idag lat jag dem ocksa gissa hur lang jag var, nar jag berattade att jag var en och sjuttiotva blev de mycket imponerade och borjade klappa handerna. Jag kande mig nastan stolt, som om jag hade astadkommit nagot. De klappar ofta handerna nar de ar glada eller exalterade t ex om jag lyckas uttala en av elevernas kinesiska namn ratt klappar de handerna och sager very gooda. Jag gav tidigt upp hoppet om att lyckas lara mig deras namn eftersom jag har 14 olika klasser med upp till 40 elever i varje.

Nastan alla kineser som har studerat engelska har ett engelskt namn (och ett kinesiskt). De flesta av mina elever har fatt valja sitt eget namn. Nagra av de vanligaste namnen ar William, Nick, Bob, Sally, Linda. Ibland ar namnvalet inte helt lyckat, nagra killar har valt ett tjejnamn och tvartom. Vissa elever har bara valt ett engelskt ord eller hittat pa ett eget.
Top fem mest ovantade/misslyckade engelska namn:
1 Beauty
2 Fish (populart namn)
3 Banana
4 Demonhunter
5 Martin Luther King

Jag har fatt ett kontor som jag delar med nagra av de andra lararna i arskurs sju. De ar vanliga men i borjan var de lite blyga for mig (vilket de sjalva papekade). Jag fragade varfor och Mr Lee, min kollega, sa att det var for att han talade chinglish och ville inte att jag skulle skratta at honom. Han berattade att nar han studerade engelska under attiotalet fanns det inga utlandska larare, eleverna fick darfor enbart lara sig att lasa och skriva engelska. Min kontaktperson i kontoret heter William, hans engelska ar valdigt bra och han ar latt att prata med (han skrattar at nastan allt). Forsta skoldan fragade jag William om elevernas engelska niva, han skrattade bara och sa they are bad.

Igar var det Teachers Day har i Kina, alla eleverna onskade mig en Happy Teachers day och vi fick blommor fran rektorn. Vi fick aven mooncake, vilket ar en mycket marklig kaka. Den ar fylld av alla mojliga olika saker, vissa kakor har notter, russin, kardemumma medans andra ar fyllda med kott och chilli. Det ar alltid ett riskspel med mooncake, jag har atit nagra riktogt goda men jag har ocksa atit manga som smakar forfarligt.

Imorgon ska jag kopa en cykel och till helgen aker vi pa en weekend till Hangzhou, som sags vara kinas vackraste stad.