Haerbin.

Jag är nu i Haerbin en liten pittoresk stad med fyra miljoner invånare. Haerbin ligger i norra Kina nära den ryska gränsen, temperaturen är lite svalare här än i södra Kina. Vi bor på ett hotell som ligger inne på ett universitets campus. Universitetet är som en liten stad, har inte haft några svårigheter med att gå vilse inne på campus. Jag har inte hunnit se särskilt mycket av den riktiga staden. Men jag hade en halv dag ledigt i fredags då passade jag och min rumskamrat Zoë på att ta en tur till stadens ryska kvarter. Det var ett trevligt område med en fin kyrka, inuti kyrkan var det en utställning med gamla foton på staden och människorna från tidigt 1900-tal.

Tyvärr har jag inte mått särskilt bra den senaste veckan, min mage har inte riktigt anpassat sig till det kinesiska köket. Min föda består för tillfället främst utav ris, ägg, långa trådiga gröna saker och ett slags bröd som ser ut som ett fluffigt moln. Detta i kombination med att vi nu studerar fulltid tror jag är anledningen till att jag mått dåligt. Därför tog jag en dag ledigt igår och stannade inne hela dagen, jag rörde mig knappt från sängen. Det var nog första dagen sen jag först kom hit som jag kunde vila och ta det lugnt. Det har varit fullt upp sen jag kom hit.

Utbildningen är mer krävande än jag vad jag hade väntat mig, vi studerar bl.a. engelsk grammatik, hur man planerar en lektion, vocabulary och dagens sista lektion är alltid mandarin. Vi börjar 8:30 och slutar 16:15, efter det har vi läxor och hemuppgifter att göra. Redan om en vecka kommer vi få pröva alla tekniker som vi lärt oss på kinesiska elever.

Mandarin lektionerna var till början lite av en besvikelse, de tre första lektionerna fick vi enbart lära oss saker relaterade till skolans värld. Jag kan t ex säga ”jag är inte från Amerika, jag är en utländsk student” (vet inte i vilken situation den frasen kommer vara till nytta). Att vår lärarinna till en början bara skrev kinesiska tecken på tavlan gjorde mig inte mindre förvirrade. Men de två senaste lektionerna har varit bättre, jag har bl. a. lärt mig att räkna till tio och jag kan skriva några tecken tecken.

Har kommit fram till att mandarin är ett väldigt svårt språk. Jag kan t ex minnas ett ord men sen måste jag även minnas vilken ton man ska uttala ordet på. I mandarin använder de fyra olika toner, en som stiger, en som faller, en som först faller sedan stiger och till sist en som ligger stilla. Jag är rätt så bra på att härma ljuden vår lärare gör men efter tio sekunder har jag glömt bort det igen. Enda sättet att lära sig är att repetera orden tusen gånger om så att tonerna fastnar.

Det jag hittills har uppskattat mest med Kina är att människorna här har varit väldigt vänliga och tillmötesgående. De flesta kineser kan inte någon engelska, men även om de inte förstår vad man säger så vill de gärna hjälpa till. Om man t ex är på en restaurang och vill beställa något specifikt (och eftersom jag är vegetarian vill jag helst veta vad jag beställer) så ger de inte upp förrän de förstår vad man vill beställa (det blir mycket gester och en del ritande för att få dem att förstå). På några ställen har de t o m ringt upp en vän som kan prata engelska och som sen översätter för oss.

Min rumskamrat kom i det ögonblick in genom dörren, tydligen har en kinesisk man precis spottat henne i huvudet (hon vet inte om det var ett misstag, det spottas en del på gatorna här). Kanske är inte alla kineser lika vänliga och tillmötesgående, jag får helt enkelt ducka för allt spott på gatorna imorgon.

Nu tänker jag gå och lägga mig, god natt.